Jag brukade ligga på golvet med benen i vädret och lyssna på musik i timmar.
Nuförtiden har jag nästan aldrig ro till det. Visst finns musiken, alltid runtomkring mig, men inte på det där sättet när den sjunker in, trycker in mig i ett hörn av välbehag.
Fast i kväll, ljuva aprilkväll, så tror jag på mig igen. Och musiken.
Det skulle vara Loney, dear för en sådan sak. Och Jonathan Johansson och Christian Kjellvander (hittade en skiva med honom och frugan som sjunger tio akustiska låtar!).
"All I want, is a state of hope"
Jag hade så mycket fantasi. Den är nu svartbefläckad och skadeskjuten. Men jag lovar, snart hittar jag färg igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar