Ok, då kör vi då!

Blixt och dunder-bloggen är inte motherfunking dead. Den gör som Jesus, Refused och socialdemokratin (man kan ju hoppas iaf) - återuppstår!
Känns som att jag befunnit mig i ett slags textlig träda, men ändå gått runt och sugit på orden/tankarna/bryderierna/sångerna/bönerna likt en karamell. Nu har den gottat till sig, redo att bli utspottad på det digitala vita arket som denna blogg ändå är.

2011 har tackat för sig, 2012 är här.
Men det känns som att en resumé från 2011 är på sin plats.



Jag var i USA, på SXSW-festivalen i Austin, Texas (The Civil Wars, Intohimo, Adam & Alma, Emmylou Harris, Midlake som husband i en kyrka, The Deer Tracks, Soundtrack Of Our Lives + hundratals andra band) . En gammal dröm som helt enkelt gick i uppfyllelse. 4000 band på en vecka, cirkus 200 000 besökare, 25 grader, musikgalen stad, amerikanska södern. Obeskrivligt!
Jag var på en katastrofresa i Italien. Otrevliga människor, dåligt väder, smutsigt, lågsäsong och ett nästintill parodiskt oflyt.
Jag var i Budapest. Varken pest eller kolera.

Jag bodde hos min gode vän Emanuel Karlsten. Hans krav för att jag skulle få låna hans tak över huvudet: "Du måste börja twittra". Said and done - www.twitter.com/wilhelmblixt

Jag bodde i Liljeholmen/Midsommarkransen ett tag.

Jag fick ett förstahandskontrakt på Hägerstensåsen i maj. Och börjar nu sakta men säkert inse att vikten av ett hem, ett ankare, är ett grundfundament för en fungerande tillvaro.

Min bäste vän Marcus gifte sig med Linn under sagolika former.

Min bäste vän Marcus E och jag fick feeling och har spelat mer än någonsin tillsammans.

Jag spelade mer än någonsin. På krogar, kyrkor, kaféer. Tillsammans med Daniel och Marie. www.myspace.com/wblixt

Jag fick diskbråck, blev sportkrönikör i Oskarshamns-Tidningen, såg Ryan Adams två gånger på samma år, blev kär, älskade (älskar) min familj och Kvarnemåla, var på Hultsfredsfestivalen (Beach House), Popaganda (Arcade Fire och Midlake!), Peace & Love (Bob Dylan!), Emmylou Harris, Gillian Welch, Explosions In The Sky + massor fler, slutade vara kär, började som webbredaktör på Bilda, såg massor av fotboll på tv och live, såg massor av ishockey på tv och live, köpte mycket Nudiekläder i vanlig ordning. Inte riktigt lika många skor. Hade bra inflyttningsfest och födelsedagsfest. Var inte så mycket i Göteborg.

2012:
Åker till SXSW igen i mars. Stannar även i New York ett par dagar den här gången. Nyper mig i kinden.
Eventuellt Los Angeles i sommar.
Skulle även kunna tänka mig Österlen och Provence. Och London (Vill se Arsenal igen!).
Tänker kämpa för en bättre hälsa.
Tänker skriva mer personligt. Försöker hitta former för det.
Tänker drömma stort, älska mycket, försonas med mig själv och tänka att livet ändå är rätt bra ändå.
Tänker fortsätta att romantisera om Småland, men också trivas i Stockholm.
Förhoppningsvis gå på några bröllop.
Sedan hoppas jag att ni där ute hjälper mig att fylla resten av 2012.

Blixt&dunder är inte död.

Den här bloggen tänker inte alls dö.
Men den spärrar in sig på rehab ett tag.

Däremot är dessa i fullt bruk:
www.twitter.com/wilhelmblixt
http://www.bilda.nu/sv/Blogg/
www.myspace.com/wblixt

Zinkensdamm!

Just nu är det finhöst här i Stockholm.
Hög luft, klara färger, knappt ingen nederbörd.

Eller jo förresten. I onsdags. Under den förargliga cupsemiförlusten för Kalmar FF mot Hammarby på Söderstadion.
Då var det två timmars snöblandat regn i -1 grader och så en försmädlig förlust på straffar.
Tårna må ha tinat, men inte bitterheten över att Kalmar FF gör sin sämsta säsong på länge.
Att dessutom få stryk med 1-3 mot Häcken i sista hemmamatchen gjorde inte det rödvita hjärtat gladare direkt.

Annars då?
Jo tjena.
Gig på Southside, Zinkensdamm i lördags.
www.myspace.com/stereoarcade
www.myspace.com/budjii
www.myspace.com/urmasplant

Bilda & Thorells Syndroms klubb för Bildaband.
Bra drag!

Förresten så flyttar jag just till Zinkensdamm i dagarna. I två månader.
Hämtade nycklarna igår och fick direkt feeling för de 37 kvadratmetrarna.
I veckan kommer padre & madre Blixt och hjälper till med enkel inflyttning. Men vi ska se till att ha kul också.
Mina fina lidingödagar hos Sara är över.

Den 13 november blir det 25-årsfest.
Boka in den kvällen kära vänner. Mer info kommer!

We are only kids on the run!

Frankrike & The Tallest man On Earth:

Ömhet.

Ibland drabbas jag av sådan ömhet för människor.
Och över att jag är precis som alla andra, samtidigt som jag är alldeles unik. Ett själsligt fingeravtryck som blir till i gemenskap med andra.
Det finns stunder när den där ömhetskänslan värmer upp vilken kylslagen oktobermorgon som helst.
Den unga kvinnan som fnissigt leker inte nudda mark nere i tunnelbanan, killen som glömt bort att ta bort prislappen från nyinköpta skjortan och barnen som ställer tusen frågor till förskolläraren.
Det är som Marcus Birro skriver i sin bok Svarta Vykort. Hur han förlikar sig med alla "Roger" han möter vid en hotellfrukost. Alla de där "Roger" som har samma säckiga kostym med en minst lika tråkig slips och som köper samma skruvmejslar på Clas Ohlson. Men när äggmackan ramlar ner i filen som skvätter ner halva frukostsalen, ja, då inser han att han också är en Roger.
Vem vill inte vara en helt vanlig Roger, fast tillsammans.
Att drabbas av ömhet.

Din nya Bon Iver:
Nathaniel Rateliff

Svart & Frankrike

Idag målar jag det mesta svart, trots färgglada fjärilar i magen.
Jag sätter mig i mitt mörka hörn, försöker måla väggarna med ljus, försöker bygga fönster. Går sådär.
Bon Iver, Pg. Lost, Explosions in the sky och Jónsi håller mig sällskap.

Längtar till mer solskensfyllda dagar hos Linn & Marcus på Franska Rivieran. Biljetten är bokad. 22 oktober.
Inte nog med att det ska bli himla fint att bara umgås, det kanske är dags att ta på upptäckglasögonen och hitta ett lämpligt fallfärdigt hus att lägga bud på.
Ett renoveringsprojekt. En anledning att ständigt återvända till Provence. Vackra, vackra Provence!

Jesus, Walk With Me

"Fool me into believing
I don’t care if your deceiving me
I wouldn’t want it any other way
Cause then I’d only stay the same"
Club 8 - Jesus, Walk With Me

Höstblues, sa Malin.
Jag förstod precis vad hon menade och virade min halsduk ett varv till.
Och jag kan inte sluta att förundras av denna årstid. Det är som livet lägger sig i träda; för vila, återhämtning och kraftsamling.
Det är en slumrande, introvert, kreativitet som ingen annan årstid kan uppbringa.
Och det vemod som ligger latent i mig, hittar liksom hem i den här trädan som ett slags lyckad förening som gör att inspirationen och livskraften sjuder.
En gång sa min gymnasielärare att om jag var en färg så skulle jag vara brun.
Brun. Känns ändå ganska hemtamt.
Behöver dock en ljusblå tjej.

Och. Fool me into believing. Lura mig tillbaka, Jesus.