Gotland.

Det är dags nu.
Jag har levt med en färja som granne hela min uppväxt, men ändå bara tagit en tur till Gotland.
Det är verkligen hög tid att återvända.
Morbror Tore har hyrt stugor till halva släkten. Mina föräldrar är redan där, mamma ringde idag och hälsade att vädret var toppen, att hon och pappa var ute gick, några i gänget hade cyklat och några få riktigt hurtiga kusiner och kusinbarn hade sprungit.
Samtidigt uppdaterer min kollega & vän Erik från sin första semestervecka. Det är kompisbesök, memory, landsbygd och välförtjänt lättja.
Jag har nog underskattat det där med semester.
Gotland!

Sommaren i city 2009.

Jag har varit på supercharter i Turkiet, firat midsommar i Linköping, sjungit Dylan i Kristinebergskyrkan, grillat i Norrliden och tagit en och annan vända hem till Kvarnemåla. Och till Öland också för den delen.

Jag har bränt mig, saknat Stockholm, gillat Kalmar (lite), försökt ragga, misslyckats med att ragga, saknat Stockholm ännu mer. Jag har blixtrat till.
Min bror skickade ett sms "Jag vill bo här". Jag svarade "Jag går in på Blocket och letar lägenhet med en gång".
Kanske 2010. Kanske tidigare. Stockholm.

Men fram tills dess är det Kalmar. Fokus. Ganska ok ändå.
Jag åker till Hultsfred i år igen. Skriver några rader.
Senare: U2 och Coldplay.

Ibland undrar jag vad det var jag hade att berätta. Var det ett luftslott? Brände jag krutet?
Eller behövde bara vissa saker falla i träda. Jag tror på återkomsten, ny kraft, starkare rötter, mer kraft att blomma. Jag måste tro på det.
Jag måste tro på kärlek. Tro på Gud. På vänskap. Så stort, så enkelt. Så svårt.

Och när jag äter frukost på tredje våningen i Kalmars enda miljonprogramområde. Sitter den äldre mannen på bänken nere på innergården. Som ett sällskap. En okänd vän varje morgon. Han med ett förmodat ärrat liv i backspegeln. Och jag som är mitt i det där lömska gapet mellan barn & vuxen. Jag borde gå ner, sätta mig bredvid honom, bjuda på frukost, fråga om hjälp. Om man kan våga tro på vänskap, tro på kärlek. Tro på Gud?

Vad som vinner i längden.

Från Kalmar, via student i Kvarnemåla, supercharter (men ack så trevlig) i Alanya-krokarna, midsommar i Linköping och tillbaka i Kalmar så är nu bloggen tillbaka.

Jag börjar med trevlighet mot idioti.
Deportees.
Nordpolen.

Byrå & lillebröder.

I dag har jag hunnit med saker som jag glömt, men även glömt saker som jag borde. Det är bråda dagar. Som det brukar vara i maj, höll jag på att skriva och inser att det redan är juni.
Och så flyttade farmors gamla byrå in i min lägenhet. Iofs med viss behandling av firma mor&far. Det känns tryggt att ha den bredvid min säng.
Och på fredag tar mina bröder studenten. Men en gång lillebror, alltid lillebror. Hur stora de än blir. Jag kommer vara stolt.
På söndag åker jag till Tzatziki-country!


Äntligen finns Logh på Spotify!