I stället för klubb/krog/middag/bio/fika/gemenskap/tevetittande/eller annan lördagsunderhållning...

...så hittade vi skogens guld.

Levande poesi i smålandsskogen.

Kantareller.

Ömklig lördag.

Jaha.
Nu har hela Bullerbyn blivit sjuk. Me included.
Hosta & feber. Ömkan och tycka synd om sig själv.


Har dock varit ute och byggt traktorgarage (!).
Eller snarare inspekterat övriga män i familjen som är mer karlakarlar än jag.


Borde kanske inte ha varit ute.
Har varit däckad.
Har i feberdimman kollat på Doktor Quinn (på en av TV4:s alla miljoner nya kanaler). Det sjuka var att jag råkade pricka ett program där Mr. Man in Black himself gästskådespelade.
Kanske ingen James Dean. Men rösten, denna ödesmättade stämma, och förlamningen av vänstra sidan av ansiktet kompenserade den taffliga dialogen.

http://www.youtube.com/watch?v=G1Q0WvH1_jE

Men. Det fick mig också minnas sjukdagar från mellanstadiet. Då alla andra här hemma var på jobb eller dagis/skola. Doktor Quinn, Doktorn kan komma och Hem till gården räddade de långsamma och hostiga timmarna under vardagarna. Eller räddade och räddade, men det var iaf mycket bättre än "ring-in-och-gissa-på-något-idiotiskt-ord-program-och-vinn-inga-pengar-alls".

Det här måste vara den mest stilsamma lördagen på ett halvår.
Jag letar i teve-tablådjungeln efter en sådär lagomt bra tv-film ikväll. The Rock, Patrioten, Masjävlar.
Nähä. Kanske blir Ikea-katalog och panodil istället.

I morgon blir det loppis och café. I Berga.
Söndagsnöje.

Oskarshamn och Kalmar.

Secondhandrunda i Oskarshamn.
Hittade inte ett skit, förutom någr LP-skivor som jag kan pryda mina stora väggar med.
Men vi åt och fikade istället.

Sedan kvällens stora höjdpunkt: Kalmar FF.
Och som de gjorde det. 4 - 0. Tack & bock KAA Gent.

Det regnade i Göteborg, men hjärtat blev varmt.

Oftast mår man som man förtjänar.
Men vissa dagar är gudagivna gåvor. Även att det regnar.
Göteborg.

Vänner & tankar & samtal. Men inte så mycket bröllopsplanering.
Och så sopplunch med vacker kvinna och crepés med vit choklad till efterrätt. Mersmak på alla sätt o vis.
Sedan fantastiskt rolig hemfärd med far och son Rogö. En stor och händelsrik upplevelse. Följt av nattsamtal om ..ja, det mesta.
I vissa ögonblick, de där som gör att man överlever, tror jag på det goda.

Magstarka investeringar och idrott.

I dag har jag köpt en tv, en så kallad platt-tv. Det känns som ett slöseri och ett slags rastlös längtan att köpa bort ensamhet (och som att en sketen tv skulle hjälpa?!). Ett pinsamt välfärdsproblem. Det är inte utan en viss ambivalens man köper en ny tv. Men gjort är gjort. Kanske kan jag kompensera med något gott, något mer konstruktivt, någon annan dag?

Snart blir det korpfotboll med Pressuppbådet. Sedan innebandy med samma gäng.
Hurtigt värre.
Imorgon: Göteborg.

En del ord, men mest musik i ett slott.

Bjärka-Säby.
Ett välsignat slott utanför Linköping.
Jag och lång-M tog en dagstripp. För att låta våra arma själar fyllas av sakral musik, utan förklaringar och förenklingar. Ett fokus på komplexitet och mysterium, men kanske allra främst på värdighet inför Gud. Compunctio.
Och allra bäst - David Åhlén.
"We sprout in thy soil"

Och så kaffet. Det himmelska kaffet.

Ikväll: En helt annan typ av gudstjänst.
Logmöte.

Och Jörgen P, 42. Tack för att du gjorde det här OS:et ett uns intressant.

Pingis & Göteborg.

Vad var det jag sa?
Jörgen, 42. Det är han vi kan lita på!

Annars så försöker jag reda ut flyttlass nummer 324 i ordningen.

Hittade också min gamla trucker-kepa.
Jag tror den är på väg tillbaka. Särskilt med glamrocktema.


Planerar ytterligare några mil genom södra Sverige. Göteborgssemester i dagarna två, kanske tre.
Besök hos flera good people.

Farväl till ensamheten!

Bland sprit och rakvatten.

Två dagar i Jönköping/Huskvarna har gått relativt smärtfritt. Snarare supertrevligt!
Kvoterade in besök hos diverse kusiner med lovely kusinbarn. Och andra människor som var värda att besökas.
På ett golv i Göteborg.

Kom hem. Började planera inför tillbakaflytten till alla tiders Kalmar.
Letade bord, stolar, hyllor och annat bra på vinden.

Hittade dock inget passande direkt.

Förutom pappas morfars samlade sprit- och rakvattenförråd.
Fabian kunde han.
Det sjuka var att rakvattnet fortfarande doftade.
Ytterligare ett kapitel i resan bakåt, för att hitta sanningen om mig.

Barbara Ann.

Klockan "något strax innan 08.00" i morse vaknar jag av att en viss sång dundrar från övervåningen. Mamma har gått loss på den här låten. Hon hävdar bestämt att det är Beach boys bästa.

Sömndrucken, men positiv, gick jag upp.
Satsade stenhårt på frukosten idag. Framför OS och med solsken utanför fönstret.
Och Jörgen P, 42 år, är kanske den OS-svensk vi kan lita på.

Snart: Jönköping och diverse släktingar och andra bra människor.

when my smile isn't enough.

Semesterdagarna i smålandsskogen fortsätter.
Har ingen koll på tid och rum. Går i kalsonger till klockan 14. Dricker kaffe. Är på Facebook. Lagar mat. Blir bedrövad av OS.
Hittar dock massa skivor. Bland annat Håkan Hellströms nya. Och Rosie Thomas. Lovely Rosie Thomas. Så fantastiskt bra. Ska för allt i världen försöka se henne när hon kommer till Sverige i höst!

Har dessutom ett helt flyttlass väntandes i mitt pojkrum. Som ni kan se på bilden finns det lite att göra. Kommer jag ta tag i det hela?
Nä. Jag ska spela pingis och träffa vänner istället.
Och kanske skriva en sång om att världen inte är så himla dålig ändå.

"Inte ens blondinen var äkta"

75-årskalas.
Det var smörgåstårta, kaffe med glass, gamla minnen, fotoböcker, 7 sorters kakor, kaffe igen, ännu fler minnen.

Det är en hisnande jakt att få ihop pusslet om vem man är, särskilt när man lära känna dem som har gått före. Genom fotografier och minnen.

Men det var söndag. Och det regnade hela dagen.
Träffade lång-M. Spelade bordtennis. Åkte in till Oskarshamn.
Det regnade fortfafrande, trots att det hade blivit måndag.
Peter LeMarc och jag ensamma i bilen.
"Det här är bara början på en lång historia" och "inte ens blondinen var äkta, hon som drack tequila ur skon" och "när du klev ner på denna jorderund var du älskad från första stund".
Smålandslandskap i regn och mörker, en vemodig lätt överviktig och flint man med gitarr och så jag i en bil på väg hem. Det är ...nog jag.

KFF - Örebro 2-2.
Bittert, men tack för att det var Örebro. Nu blir det revansch mot Bajen och GAIS.
Har hört talas om ett fotbollsuppror. Landet vs. Storstad. Vi väntar med spänning.

Nu: Måndag. Första kaffet och försöka komma igång med sommarens sista intervju.
Sedan: Innebandy!

So long.

Comeback.

Ok.

Sommaren har passerat. Idag är det söndag och det kommer regna hela dagen.
Och nu har jag lagt journalistkarriären på hyllan ett tag. Nya uppdrag väntar.
Dock inte sagt att jag kan dyka upp som frilans. Denna form av journalistisk vilde, utan ramar och konventioner, men så himla härligt!

Fader P-L och jag skippade NK, Drottninggatan och panikkäk på snabbmatsrestuarang i brist på ork att leta upp något bättre under sista dagen i Stockholm. Kan bero på att mamma S inte var med. I stället satsade vi all in på Nationalmuseum. Först: Biffsauté med bacon och kokt potatis i lunchsalen.
Sedan: En stor grundlig genomgång av utställningen "Tidens form" och avdelningen med modern formgivning.
Shit, museum, får en att både blicka bakåt och i viss mån framåt. Man blir liksom påkommen som ett barn av sin tid. Ett barn av "nyenkelhetens" formgivning. Med inspiration från 1930-talets funkionalism och 1950-talets skandinaviska design. Rena, raka linjer och gärna med stålattiraljer och andra rena material.
Dock ser man en skrämmande framtid. Och det är här jag menar vad märkligt det är att man både kan fastna i sin samtid och i ett helt annat hänseende var totalt uppkopplad för att ta in nya tankesätt. Men när det gäller formgiving så kommer postmodernismen i största utsträckning inte gå hem oss mig. Det var asymmetri, färgchockar och ett kaosartat virrvarar av stilbrott.
Thank Lord för att vara barn av "nyenkelheten".
Däremot är jag en postmodern sucker i många andra hänseenden. Skrämmande postmodern, med bagage av en individualism och kapitalistisk världsbild, som jag i allra högstra grad ska försöka brotta ner. Jag tror på den nära gemenskapen. Ett beroende av andra. Men det kommer att ta ett helt liv innan vi skakar av oss bagaget av Mammon.

Och. Såklart. Kalmar FF!
Match mot Örebro idag. Om det inte regnar bort.

Vänner, vi hörs.