I was only going out to get some air.

Jag åker tåg upp genom södra Sverige mot Stockholm.
Lördagsåkarna är lite annorlunda mot veckodagsåkarna. Gubbarna i bistron är lite mer glada i spriten, det är fler åttaåriga pojkar med spikes som springer i gångarna och inte lika många portföljmänniskor.
Träden har börjat slå ut i dag och det är varmt. Så varmt att jeansen klibbar. Lite äckligt, men ändå feeling.
Och jag ska ha en fantastiskt bra helg i Stockholm.

Det kanske visserligen låter som att jag är lite självgod i överkant, men det vore himla fint om många av mina kära vänner i 08-land kom till Mosebacke Terrass ikväll. När du är upplagd för dans och småländska anekdoter och en och annan tragedi, men allra mest väldigt trevligt umgänge & gemenskap - join!
Vi sitter vid bordet där det händer.

I used to sing.

Jag brukade ligga på golvet med benen i vädret och lyssna på musik i timmar.
Nuförtiden har jag nästan aldrig ro till det. Visst finns musiken, alltid runtomkring mig, men inte på det där sättet när den sjunker in, trycker in mig i ett hörn av välbehag.
Fast i kväll, ljuva aprilkväll, så tror jag på mig igen. Och musiken.
Det skulle vara Loney, dear för en sådan sak. Och Jonathan Johansson och Christian Kjellvander (hittade en skiva med honom och frugan som sjunger tio akustiska låtar!).
"All I want, is a state of hope"
Jag hade så mycket fantasi. Den är nu svartbefläckad och skadeskjuten. Men jag lovar, snart hittar jag färg igen!

Jag lärde mig att fullständigt försvinna.

Det är så lätt att fly.
Ta av sig kavajen, tvätta ansiktet och dra täcket över sig. Och ställa sig i ett hörn.
Jag trivs så bra där, i hörnet, med ett tryggt skyddstaket mot den sociala faran.
Där, i hörnet, har jag gjort mig hemmastad, som att det inte finns något att hämta någon annanstans.
Jag har alltid velat gå motvals. När vännerna flyttar till en stad, flyttar jag till en annan. Skulle de flytta hit, skulle jag säkert flytta bort. Eller nja. Men. Jag vet inte varför jag gör det så svårt för mig själv. Och för andra.
Det finns de som tror att jag verkligen gillar att prata inför folk, att nätverka, att armbåga sig fram. Då skulle jag vilja ge dem en gratis rundtur i mitt själsliv. Ni skulle se hur hjärtat slår i otakt och hur oron förpestat min själ med gröna prickar. Och frosten som letat sig dit och fått passionen att svalna.
Jag längtar, precis som du, efter gemenskap. Vi är inte skapta som öar. Vi är skapade som olika delar i en kropp.
Och jag är så fruktansvärt trött på att aldrig, aldrig vara ensam, och alltid, alltid vara ensam.


Sedan skulle jag vilja säga att Håkan Hellströms "Känn ingen sorg för mig Göteborg", The Cardigans "Long gone before daylight" och Kents "Du & jag döden" kanske är det senaste decenniets tre bästa svenska skivor. Om man tänker bort humörsvängningar, och diverse moods och sammanhang. Alltså strikt generellt.

Tack för ordet.

Kings of Leon!

Jag har liksom alltid tyckt att de sett skitsnygga ut. Men aldrig riktigt fattat grejen med musiken.
Tills nu. Det är så man skäms litegrann.
Det är fredag och Kings of Leon känns klockrena. Sådär lagom avvägd rock 'n' roll med både melodier och sälta. Och lite folkrock. Och lite shoegaze.

De tre bröderna Followill är födda i Tennessee, söner till en kringresande väckelsepredikant. Men som enligt Wikipedia spelade Rolling Stones, Neil Young och Bad Company i bilen för grabbarna när mamma Followill inte var med.
Amerikanska södern igen.
Och så flanellskjortorna, jeansen och dammet i skäggen.
Ja. Jag skäms. Jag borde förstått mkt tidigare.

Kings of Leon - Notion

Jag glömde en sak.

...att det var hemvändargalej hos familia Rogö på påskaftonen. Och det var sanslöst kul. Massa gamla bockarianer under samma tak. Ganska otippad kombo av människor, men med samma historia. Så ja, fy vad kul (och gott!) det var. Tack Sara, Mack och Emma. Och alla ni andra.

Jag är nöjd med 1-1.
Tippade även att Örebro skulle vinna mot Örgryte borta och att Helsinborg skulle ta Hammarby hemma. Katching. Hade jag bara gjort en större insats hade det blivit fina kulor. Nu bliev det bara en dryg Olearys-burgare...

Tack gode Gud för fotboll, morotskaka och Olearys-burgare. Godnatt!

Post-påsk

Våren dundrar fram.
Dagar som blir till nätter, och nätter som blir till nya dagar närmare sommaren. Det är den tiden vi lever i nu.
Det spekuleras i om kaféerna och restaurangernas uteserveringar är på väg att tas fram ur förråden, jag träffar gamla gymnasieklasskamrater och struntpratar lätt och ledigt och påsklovslediga mellanstadiertjejer fnittrar när de äter pizzabuffé för sina mammors medskickade pengar.
Allsvenskan har haft premiär, påsken har passerat och pappa har blivit ett år äldre. Han fick Per Morbergs kokbok. Kanske inte så mkt för receptens skull, men den ser snygg ut i tidningsstället, tänkte jag. Han verkade glad.
Har dessutom träffat hemvändande storasyster Odelius. Äntligen en redig och godhjärtad människa i Kalmar. Att bli bjuden på frukost, bara sådär, såå fint!


Men, kära vänner, vi måste reda ut ett och annat:

Sveriges trevligaste band heter Deportees. Deras nya skiva, som kommer i början av maj, finns på listan. Såg dem på självaste Långfredagen med lillebror uppe i Jönköping. Fantastiskt!

Kalmar FF har börjat svajigt. Ostabilt och slarvigt. Jag är orolig, men tror det ordnar sig efter sommaruppehållet när de nya brassarna har acklimatiserat sig och att laget hittat ett självförtroende utan Viktor Elm, Caeser Santin och Patrik Ingelsten. Låt säga, 3-4 plats nånstans.
I kväll är det borta mot Elfsborg. Borås, detta Sveriges eget lilla ruttna Manchester, är svåra. Känns som en 0-0, möjligtvis 1-1-match. Och thank God för Canal +.

Det är en stor sorg att tidningen Trots Allt ska läggas ner. Jag har liksom inte hunnit få in att denna arena kommer försvinna.
Var ska det där otvingade, öppenhjärtiga samtalet om tro, andlighet, kultur få plats. Jovisst, DN och SvD lyfter emellanåt in dessa frågor, men, det drunkar i allt annat brus.
Dagen är tyvärr en för icke-neutral spelplan för det samtalet.
Den måste leva vidare. I någon form.

Tycker för övrigt att Joel Halldorfs debattinlägg om den orättvisa svartmålningen av påven är intressant. Han menar att påven blivit något av västvärldens alla liberalers nya slagpåse när George W Bush är borta från stridsfältet och frälsaren Obama har makten. Läs här!

Alltså.
Tummen upp:
Deportees, uteserveringar, Allsvenskan

Tummen ner:
Att Trots Allt bara har ett nummer kvar, KFF:s svajiga spel

Ronnies måndagskrönika, fast på en tisdag.

Det är nästintill försommarvärme, jag har klippt mig och jag tänker på glass i tid och otid. Allsvenskan har startat. Och påskveckan är här.
Och Aftonbladets Ronnie Sandahl har blivit en kär måndagsvän (ja, jag vet att det är tisdag idag, men han skriver krönikor på måndagar och ibland så läser jag krönikorna dagen efter, eller kanske dagen efter det). I går skrev han om Aftonbladets kulturredaktör Anders Paulrud som dog för drygt ett år sedan. Ronnie Sandahl beskriver hur han och Paulrud fann varandra i rökrummet på sjätte våningen i Aftonbladet-huset. Sedan berättar han om deras resa till Paris. Den unge och den gamle. Början och avslut. Välkommen och farväl. Det är alltid i brytningspunkterna som livet blir allra mest intressant.
Det kanske inte är en himlastormande, uppseendeväckande, sensationslysten krönika. Men det är något i tonen. Som faller i behaglig träda i själen. Tack för det!
Läs Ronnie här!

Grillad.

Grillad.
Program 1, 2, 3: Tråkigt, otajt och rörigt.
Program 4: Tempo, behaglig slapstick och i många fall riktigt roligt.

Mkt tacke vare att Dregen kan vara en av de mest tacksamma gäster man kan ha. Men det känns som om formatet helt plötsligt föll på plats. Ska bli intressant att se nästa program.

"En inställd dusch, är också en dusch"

Oeland.

Öland. I april.

Ja det var Långe Jan, Färjestäder, Mörbylångor, båthamnar och stängda pensionat.

Och det var arter och växter som gravsnäppor, snorsnyltror och buskrodedenderon.

Med en avrundning på Stekhuset i Kalmar. O du gode vad gott!

Förrätt: Vitlöksfrästa räkor i ostsås med vitlöksbröd & sallad. (Det bästa jag ätit sedan det stekta fläsket med löksås och potatis på Tennstopet i Stockholm typ.)

Huvudrätt: Grillmix; oxfilé, fläskkarrégrillspett, lammkotlett med klyftpotatis, aioli och rödvinssås.

Efterrätt: Copenhagen. Glass doppad i kaffe med riven vit choklad.

Lite bilder. Enjoy!

Solsken i en förort.

Tanterna har lämnat fläkten. Nu står de och röker på balkongerna. Tjena-morsar till varandra och ser så där positivt förvånade ut att ses, som att "titta vi överlevde vintern, igen".
Och täcken, filtar, lakan hänger över räckena, de tvättas, luftas, impregneras av vår. Nytt hopp.
Och kidsen cyklar runt i cirklar. Runt, runt, runt. Nöter asfalt. Slänger cyklarna, upp i gungorna, nerför rutschkanorna, upp på cykelförrådstaket och leker pirater. Det är liksom om ett uppdämt behov som vintern har kapslat in. Släpp barnen loss, det är vår! Typ.

Även jag tvättar. Möter en liten nyfiken pojke i tvättstugan. Han springer mellan sin mamma och mig. Han är blyg. Men tittar med stora ögon på mina smutsiga strumpor när de åker in i maskinen.
Han verkar också glad över att smutsen ska bort.

Jag öppnar balkongdörren, sätter på kaffe, lyssnar på Håkan Hellström och Coldplay. Om två timmar är jag på Öland.

Popfredag.

Om det var Memphis igår, så är det pop idag.
Tralligt, banalt, romantiskt. Ge mig!

Marit Larsen, Håkan Hellström, Brainpool. Med flera.

Mycket alternativ idag.
Ishockey, viskonsert, emocore-konsert, disco.
Jag har inte bestämt mig. Jag kanske trycker in alltihop!
Och imorgon: Öland runt. I solbad.

Ett slott.

Jag gick några varv runt slottet i staden där jag bor. Lite försent för en fulländad njutning. April är förföriskt. Svettvarmt ena halvtimman, höstruskkallt nästa halvtimma.

Men jag gick i min enfald och tänkte på historia och historier.

Jag drabbas så hårt av sentimentalitet ibland. Det bara bubblar upp. Och då vill jag rädda allt som kan räddas från då, back then. Men. Saker ändras och förändras, förhoppningsvis jag med, men ibland undrar jag om jag stannade ungefär vid 2005...

Jag har dessutom köpt en limegrön ryamatta idag. Men inga balkongmöbler.

Och jag kanske har hittat min/a Levin-gitarr/er nu... På oväntat håll.

Och här följer lite London.

Walking in Memphis.

Det är sol, för andra dagen i rad, och på teven säger de att det ska bli ännu varmare på lördag.
Jag har drabbats av en vårinjektion utan dess like. Jag planerar ölandsturer, att gå på loppis, köpa balkongmöbler, städa...

Och mitt i allt detta. Blev jag så sugen på att lyssna på Walking in Memphis.