fredag 29 oktober 2010

We are only kids on the run!

Frankrike & The Tallest man On Earth:











torsdag 21 oktober 2010

Ömhet.

Ibland drabbas jag av sådan ömhet för människor.
Och över att jag är precis som alla andra, samtidigt som jag är alldeles unik. Ett själsligt fingeravtryck som blir till i gemenskap med andra.
Det finns stunder när den där ömhetskänslan värmer upp vilken kylslagen oktobermorgon som helst.
Den unga kvinnan som fnissigt leker inte nudda mark nere i tunnelbanan, killen som glömt bort att ta bort prislappen från nyinköpta skjortan och barnen som ställer tusen frågor till förskolläraren.
Det är som Marcus Birro skriver i sin bok Svarta Vykort. Hur han förlikar sig med alla "Roger" han möter vid en hotellfrukost. Alla de där "Roger" som har samma säckiga kostym med en minst lika tråkig slips och som köper samma skruvmejslar på Clas Ohlson. Men när äggmackan ramlar ner i filen som skvätter ner halva frukostsalen, ja, då inser han att han också är en Roger.
Vem vill inte vara en helt vanlig Roger, fast tillsammans.
Att drabbas av ömhet.

Din nya Bon Iver:
Nathaniel Rateliff

fredag 8 oktober 2010

Svart & Frankrike

Idag målar jag det mesta svart, trots färgglada fjärilar i magen.
Jag sätter mig i mitt mörka hörn, försöker måla väggarna med ljus, försöker bygga fönster. Går sådär.
Bon Iver, Pg. Lost, Explosions in the sky och Jónsi håller mig sällskap.

Längtar till mer solskensfyllda dagar hos Linn & Marcus på Franska Rivieran. Biljetten är bokad. 22 oktober.
Inte nog med att det ska bli himla fint att bara umgås, det kanske är dags att ta på upptäckglasögonen och hitta ett lämpligt fallfärdigt hus att lägga bud på.
Ett renoveringsprojekt. En anledning att ständigt återvända till Provence. Vackra, vackra Provence!

torsdag 7 oktober 2010

Jesus, Walk With Me

"Fool me into believing
I don’t care if your deceiving me
I wouldn’t want it any other way
Cause then I’d only stay the same"
Club 8 - Jesus, Walk With Me

Höstblues, sa Malin.
Jag förstod precis vad hon menade och virade min halsduk ett varv till.
Och jag kan inte sluta att förundras av denna årstid. Det är som livet lägger sig i träda; för vila, återhämtning och kraftsamling.
Det är en slumrande, introvert, kreativitet som ingen annan årstid kan uppbringa.
Och det vemod som ligger latent i mig, hittar liksom hem i den här trädan som ett slags lyckad förening som gör att inspirationen och livskraften sjuder.
En gång sa min gymnasielärare att om jag var en färg så skulle jag vara brun.
Brun. Känns ändå ganska hemtamt.
Behöver dock en ljusblå tjej.

Och. Fool me into believing. Lura mig tillbaka, Jesus.