Marcus Birro.

Jag skippar skitsnacket. Igår var jag i Värnamo och lyssnade på Marcus Birro.
Han var grym. In under skinnet, utan konfetti och käckhet. Rakt på sak.
Övertygelse, ändlös sorg, Gud och inte Gud, vändning och, faktiskt, en hel del goda skratt. Och fotboll såklart.
Helt klart en man av högsta klass.
Dessutom innehöll kvällen fina toner från Anna Stadling och Idde Schultz.
Jag var där som ett slags schizofren typ, med både Bilda- och Trots Allt-kepan på huvudet.
Men kvällen, och efterföljande häng med de medverkande, gör att jag åker till Karlskrona och ser/lyssnar på samtalet en gång till på fredag kväll. Och köper Birros böcker.

Annars så landade jag i Kalmar idag. Efter trippen till jordens medelpunkt.
Det kan kännas futtigt, men en krank ung hemmakär man som jag är, kunde jag ändå känna lite romantik och sentimentalitet i gulnade löv och kalmarbornas påtagna fingervantar och halsdukar.