Att fira gudstjänst.

Jag var på gudstjänst i Korsvägens filadelfiakapell ikväll. Min församling.
Och det slog mig att jag inte varit på gudstjänst sedan..ja, jag kommer inte ens ihåg.
Visst blir det ett visst mått av sentimentalitet att möta sin gamla söndagskolslärarinna, skolchauffören, pappas gammelkusiner och alla andra.
Men att få fira gudstjänst, lägg märke till betoningen på att fira, är en ynnest. Hur ett gäng skröpliga själar försöker ställa in kompassen mot nåden. Mot Gud. Och att bära varandra när orken tryter. Och att sjunga psalmer om himlen vi siktar mot (och jag kommer bli mäkta besviken om vi inte får höra fiol där). Det är något helt annat än sentimentalitet. Det är kärlek som i allra högsta grad handlar om nu, men med en blinkning mot evigheten.


Nu: Pappa och jag kollar på dokumentär på SVT om kvinna med tvångstankar. Renlighetsmani.
"Vad är det för fruntimmer egentligen?" undrar pappa.
Det undrar jag med. Och SVT briljerar som vanligt.

Imorgon flyger jag till lovely Stockholm. Men bara för dagen. Kurs.
Hade velat strosa i en vecka. Och träffa riktigt bra människor. Men jag lovar: En annan gång!