Viva la musica!

Jag vet. Jag har levt i ett fotbollstöcken länge nu och än är min väg täckt av dimridåer av 4-4-2-uppställningar och offsidefällor. Men igår, genom 20 mil av snötung skog, så föll bitarna på plats. Allt det där som jag brukar gå igång på. Popkultur, samhälle, livsåskådning. Jag lyssnade helt enkelt på P3 Dokumentär om veganrörelsen på 90-talet.
Refused, förtvivlade minkfarmare, infiltrerande djurrättsaktivister, brända slakterier och alla subkulturers dilemma - alienation.
Ibland är P3 så sjukt dåligt, som i förra veckan när man skulle förklara Lissabonfördraget och jämförde beslutet med att det är som när någon vägrar gruppsex. Eh, ja. Men fy tusan vad bra dokumentären om veganrörelsen igårkväll var.
Reportern Sara Lundin briljerade med att vara ärlig mot lyssnarna och de intervjuade. Hon intervjuar till och med minkfarmarna med ett slags ömhet och försök till förståelse. Samtidigt som hon vågar ifrågasätta veganernas aggression och metoder. Vi har liksom hört det där vurmandet för veganismen på P3 innan. Här tar hon absolut inte ställning mot veganismen, men vågar problematisera. Storartat!
Givetvis får även Refused, genom Dennis Lyxzén och David Sandström, ge sin syn på saken.
Lyxzén pratar om tiden som fornstora dagar, medan Sandström är mer skeptisk. Eller ja, jätteskeptisk faktiskt.
Idag bor han i en by strax utanför Umeå med bland annat sju mjölkbönder. Som han stortrivs med! Han talade till och med sig varm för småbruk.
Men. Det allra mest intressanta var hans resonemang kring när en subkultur hamnar så långt ifrån det övriga samhället att man tappar all sin relevans. När man börjar spela för tomma läktare och det konstruktiva samtalet mellan kampen och samhället inte finns.
Visserligen kanske lite långsökt, men jag hittade paralleller till frikyrkan. Eller ja, vissa falanger inom kyrkan överhuvudtaget. Att det är så lätt att stå och fäktas ensam utan att möta det övriga samhället. Allt blir bara som en ekande broms för att tala nytestamentligt.
Jag tror ni måste lyssna på programmet för att förstå: http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=latestbroadcast&Id=2519&BroadcastDate=&IsBlock=

Har för övrigt förälskat mig i en liten banal popsång (fantastiskt indie att spela på tåget, men jag bjuder på den!).
Tjejen som sjunger heter Marit Larsen. Hon har säkert spelats en del på radion ett tag, men, vilken låt. Jag försökte hitta den i mn lokala skivbutik. Men tji fick jag. Däremot hittade jag Hellacopters "By The Grace of God" för 69 spänn. Som hittat!

Åkte för övrigt bil från världens bästa Kvarnemåla till Kalmar i morse.
Mamma hade laddat upp med julsånger.
Men sedan hittade jag en skiva, bränd av någon av bröderna.
Jag blev så sjukt stolt. Något av den hårda musikfostran jag odlat i åratal har börjat få fäste.
Eller vad sägs om:
AC/DC, Hellacopters, The Hives, och Broder Daniel.

Det var fint att skriksjunga "You die when you are young" när jag passerade Kalmarskylten...