Bergkvara.

Jag vet.
Jag är ganska duktig på att lägga över ett romantiskt skimmer när jag beskriver småhålors charm och vardagslunk.
När det regnar i november blir det än mindre trovärdigt att lägga ut texten om tvära bönder som är stammisar på stans enda restaurang, som egentligen är en cateringfirma, och där de ovetande gästerna blir bortfösade just för att bönderna inte alls kommer bli glada om de märker att bordet som de alltid sitter vid är upptaget, påpekar den charmbefriade servitrisen/kokerskan/restuarangbiträdet/delägaren/och allt vad hon kan tänkas vara.
Och tro inte att du ska kunna få i dig en pizza, pizzeria Kosova öppnar minsann vid 15.00 i veckorna. Det är bara på lördagar och söndagar det är öppet vid 12-tiden. Och det är ju just då man är som allra mest sugen på pizzalunch.
Men.
Jag kan för allt i världen inte förkasta cateringfirman/lunchrestaurangens dagens. Benfri fläskkotlett med fransk potatisgratäng, ett slags skysås, lagom sönderkokta ärtor och en Loka citron. Det var det bästa sedan jag åt stekt fläsk med löksås och kokt potatis på semi-författarhaket Tennstopet i skarven mellan S:t Eriksplan och Odenplan med världens bästa Finnström. Den dagen, den glädjen!

Mitt i allt detta satt jag och min gode kollega Jonas P och försökte oss på att formulera vårt jobb för varandra. Det gick väl sådär. Men. Mitt mantra är att kvalitativ folkbildning frodas genom ett öppet samtal och långsiktighet.
Han är bra den där Jonas P ska ni veta.
Vi pratade också om diken, om sorg, om fotboll, om kyrka och att vara punk.
Vissa dagar, och människor, behöver man.

Justdetja! Jag fyllde år i veckan. Och. Precis som M sa, man behöver den där egoboosten en gång om året. Det var lite familj, lite släkt, lite vänner och maaaassor av fina hälsningar från folk man känner och knappt känner. Men de där hälsningarna träffar alltid rätt. Och någonstans inser jag ju, att jag inte är så himla ensam som jag går runt och lurar mig själv med. Det där med självömkans fallrep är inte enkel som fredagsunderhållningen på TV4 liksom...

Till sist: En liten fredagskaramell.