Grabbhelg, guld & galenskap.

När allt det där man har gått och längtat till, suktat efter, kunnat offra liv och lem för tillsynes verkar gå i lås. Ja, då vågar man knappt glädjas och tro på att det är ett faktum. Just nu rör sig alla tänkbara skräckscenarios uppe i hjärnan. Poängavdrag för någon händelse borta mot Ljungskile, typ snack från en viss lagkapten. För många spelare i truppen som inte kommer från EU-länder. Eller att Svenska Fotbollsförbundet har fumlat med poängräkningen så att serien måste spelas om och alla tidigare matcher makuleras.

Men när jag besegrar mina hjärnspöken och låter händelsen, den förkrossande tennismarginalsegern, på Fredriksskans igår sjunka in, ja, då kan jag ju inte göra annat än att brista ut i ett profant halleluja. Kalmar FF har tagit guld i Allsvenskan och för första gången i livet har jag ett minne av dignitet att tråka ut barnbarnen med på alla framtida släktsammankomster någonsin.

Detta mina vänner, var finalen på en lång grabbhelg med M & M. En kort och en lång.

Fotboll, slagsmål, mat, gnäll, ännu mera fotboll, en trevlig kväll hos en hårt arbetande jourvän och så lite fotboll & mat igen.

Man förstår liksom inte hur värdefullt det är med sina vänner förrän dörren går igen. Och när den där talande tystnaden tar vid. I salute you, som man brukar säga.