tisdag 31 mars 2009

Soul, folks!

I min "Searching for the wrong-eyed Jesus"-hysteri glömde jag ju bort min söndag.
Eller ja, hela helgen egentligen. Det var fullt med knatteinnebandy och fina släktingar. Det var reggaeklubben Baktakt med både nya och gamla sköna dansanta vänner. Och det var fotboll med Vic, nya kvällstidningskungen.

Men. Söndagskvällen kröntes med "Soul folks" p åKalmar Teater. En hyllningskonsert till Sam Cooke med Sulo, Svante Thuresson, Pernilla Andersson och ett sjukt kompetent kompband (bland annat med Richard Krantz. Som för övrigt är med på Michael Johnsons senaste skiva!). Men. Jag har sparat kungen till sist - Magnus "Weeping Willows" Carlson.
Han har en grace som är unik i Sverige. Jag tycker det finns ett släktband mellan honom och Chris Martin i Coldplay även om det också finns tydliga skillnader.
Magnus Carlson kommer på något sätt ännu närmare. Han är ju liksom ingen multinationell världsstjärna. Han är bara Sveriges bästa manliga popsångare med en röst som är så varm och len att honungstéet får rodna av avundssjuka. Och alltid så fantastiskt välklädd, i söndags bar han en skrupelfri kostym med en blårödrutig skjorta. Så städat, så elegant, så noga utvalt. Men mycket är nog hållningen, han bär kostymen så okonstlat, men ändå så självklart, utan att för en sekund tappa ödmjukheten.
Shit vilken lovsång till Magnus Carlson. Men. Det är han värd.
Men som han sjöng. Särskilt "(What a) Wonderful World". "I don't know much about history...".

Sulo och Pernilla Andersson behöver inte heller skämmas. Tvärtom. Sulo framstod som passionerad rockräv som fått fling på soul. Och det stämmer nog rätt bra överens med verkligheten.
Och Pernilla Andersson visade att hon är en stark sångerska. Inte bara rockslyngel-Dregens tandgluggsflickvän.


Svante T kändes dock trött. Men säkert kiss-i-brallan-bra för de som var över 52...








måndag 30 mars 2009

Searching for the wrong-eyed Jesus.

"Min far var duktig på att spela banjo, min farbror och min fastrar också. Och min bror är duktig på banjo. Min son var också duktig på banjo. Men han dog i september, blev påkörd och dog på fläcken"
Okej. Där har du tonen.

Jag har trånat, längtat, drömt om att få åka till amerikanska södern i..ja, kan inte minnas när suget kom.
Dokumentären om just amerikanska södern och dess extremhet, "Searching for the wrong-eyed Jesus", har jag också längtat efter. Ikväll fick jag se den.
Religiösa galningar, vilda hillbillies och tatuerade white-trashmorsor, typ Tabita upphöjt till 14. Och så massa snorbra musik såklart. Och miljöerna; motell, diners, bilparkeringar, smutsiga klubbar, ännu mera bilparkeringar och motell.

Jim White guidar genom landskapen, städerna och människorna. Och berättelserna, inte minst hans egna berättelse om sitt sökande efter Gud men som han beskriver "jag letade bara efter guldtanden i Guds leende". Han berättar också om den unga mannen som blev galen i sitt sökande. Så galen att han åkte och köpte färg för att måla "Love" på ena sidan av kyrkväggen och "Hate" på den andra, för att sätta sig på trappan i mitten, gråtandes och förkrossad över att inte veta vad han skulle välja.
Jim White åker genom fler torra, gräsliga landskap. Rakar sig i bilen med backspegeln som spegel. Ännu fler motell och diners och sedan en tjej som spelar Amazing grace på såg i bagageluckan på en Dodge eller nåt liknande så hiskla vackert för att sedan berätta om sin dementa mormor. Eller trion med damerna som sjunger en sång om en hustrumisshandlare, trestämmigt.

Idag kom skattebeskedet. I höst, bränns dom och smutsas ned i grusdammet. I den amerikanska södern.

söndag 29 mars 2009

Flash & Thunder

Okej.
Danande vår. Kanske inspirationen faller på.
Jag var i London. Fina svenska och franska flickor, Premier League (!), Camden och så svettig dans i Queens Park.

Sedan tycker jag att David Åhlén gjort en grymt bra platta.

Och kära vänner, snart börjar Allsvenskan igen.
Och HV71 tar SM-guld.
Och Deportees släpper ny skiva.
Och jag har biljett både till U2 och Coldplay.
Och jag har lovat mig själv att i april ska jag vara så mycket som möjligt i Kalmar.

Fler frågor? Var god kommentera.