Olle Ljungström och Idolbrud.

Snart släpps hyllningsskivan till Olle Ljungström.
Jag tror jag är alldeles på gränsen för ung för att förstå hans storhet.
Jag kommer bara ihåg hans "Överallt" från någon Absolut Music-platta från min svunna barndom.
Men, hyllningsplattan verkar lovande och med tanke på de medverkade artisterna kan det inte gå fel.
http://www.myspace.com/olleljungstrom

Men. Jag kan inte komma ifrån att Yazmina Simic i Idol är bedårande vacker (och alldeles för ung). Dessutom har hon en behaglig röst, som dock kanske inte kom till rätta igår.
http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.648555

Gemenskapslängtan.

Idag slog det mig.
Att jag nästan har satt en ära i att söka ensamheten, som att den någon gång skulle erbjuda en belöning.
Men det är inte okej att vara 23 och tro att livet är på avrundning. Stagnation. Det känns som att jag har fyllt skafferiet för att klara livets vinter. Men snälla nån, jag har ju knappt kommit ur mitt livs vår.
Jag ska försöka göra en plan igen. En framtidsplan. Med hopp om liv och glädje.
Det var vad jag ville säga ikväll.
Och att jag fortfarande inte har vågat att köpa de brudiga bootsen. Men jag lovar, det kommer.

Det finns lite att orda om.

Skuggsida i blixt&dunder-bloggosfären senaste veckan.

Men. Jag får skylla på utbildning och bröllop (ja, inte mitt eget såklart!).

För det första: Utbildningen med mitt nya jobb.
Det var inte alls hemskt. Tvärtom. Det var oerhört givande och positivt och framför allt skitkul att träffa riktiga goa människor. Men innan drogs jag med en oro att det hela skulle bli ett slags charter-beteendet, eller kalla det boskapskörsel om du vill, där alla i gruppen ska hålla ihop och göra samma saker. Och kanske lära sig något om balans i livet. Men så var det alltså inte alls.

Intressanta samtal om allt från livsåskådning till GAIS. Det är sånt som är så fint. Högt & lågt.

Det hela kryddades med Wallmans.

Och det andra: Bröllop!

Egentligen blir det bara fel när man börjar förklara.

De var så vackra.

Fina M och jag försökte hålla ihop trådarna så gott vi kunde. Jag tror vi lyckades.

Och som vanligt väcks den där enorma längtan efter familjefarlivet med grillkvällar på sommaren och budgetsemster med husvagn i grannstaden och tusen små barn springades runt benen. Suck. Någon gång så...

För det tredje:
Nu blir det guld.

Rydström får en gata i Kalmar. Möjligtvis en staty med polerad skalle. Och Leif Johanssons pokal byter namn till Lasse Johanssons pokal och bröderna Elm får ett köpcentra uppkallat efter sig.

Svensk Cup, svensk söndag, svensk musik.

Efter 20 lyssningar av Not Forever började min krankhet rinna av.

Det är het enkelt lite bättre idag.

Men.

Klockan 15.00.

Avspark på Sveriges vackrast belägna fotbollsarena, Fredriksskans. Även om den nya arenan är mer än välkommen...

Svenska Cupen mot Göteborg. Det ryktas om 7 000 redan sålda biljetter. Äntligen går man ur huse.

I går gick stjärnorna på stan. Höll på att smälla rakt in i veckans stjärna himself precis utanför Kvasten (hurra vilket bra namn på en galleria). Det är alltså Viktor Elm jag pratar om. Sida vid sida med okänd kvinna. Något för skvallerpressen...

Tre minuter senare strosar Abiola Dauda förbi. Fuck Götgatan och semi-kända "kultur-arbetare". Vi har Kåå Eff Eff, Fotbollsfrun, Ola Magnell och Sveriges humorelit några veckor på sommaren!

Men just nu: Storstädning.
Och med en ny dammsugare som kostade skjortan jämfört med min förra stockholmsdammsugare för två hundralappar på ÖB.

Not alone, but on my own.

Det är bara en sådan där kväll.
När hjärtat slås i bitar. Och när det känns som att inget, inget alls, någonsin skulle kunna bli bra igen.

I'm not ok, I wish I was.

Ni måste lyssna på det här:

http://www.youtube.com/watch?v=jmMaxQOjXfc&feature=related

Kvällens livlina.

Foto: TV4

Klass 9A.

Hamnade framför reprisen av den ihopknytande och avslutande delen om Klass 9A.
Dokuserien har tokhyllats och de olika eleverna har charmat sig in hos hela svenska folket.
Och jag är en av dem som tagit dem till mitt hjärta.



Foto: SVT

Och vilken positiv kraft det var att få se eleverna i blomning. Att drömma stort, vitt och brett och hur det kuvade självförtroendet återigen har rest sig upp.
Givetvis fick jag bjuda på några tårar.
Och så kom jag på, att jag saknar min egen gamla högstadieklass.

Relationsdraman är för kvinnor.

Har en synnerligen trevlig fredagsuppladdning med spanskt vin och är bänkad framför Gokväll.
Ikväll är det Jan Guillou som bjuder levande eller döda gäster till middagsbordet.
Benazir Bhutto, Mozart, Ernest Hemingway och Paul Newman. Minst sagt en färgstark uppställning.
Fick dessutom stå till svars för hur årgångsviner, snordyr konst på väggarna i lägenhet på Östermalm och lyxjakt i Afrika går ihop med hans socialistiska paroll.
Och så fick han berätta om sitt filmintresse. Hur han och frugan (sambon?) ena veckan väljer "killfilm" och nästa vecka "tjejfilm". Själv föredrar han filmer som..."ja, No Country For Old Men för att ta ett färskt exempel."
Men när programledaren uppmärksammar Sveriges mest självgode man att det faktiskt finns män som också uppskattar relationsdraman, kontrar han snabbt: "Det är bara sådana där unga moderna män som gör det" Och du är inte en sådan, frågar programledaren. "Nej.".
Det framkom också att det var Leif GW Persson som fick Guillou att bli intresserad av jakt. Den tidigare jaktmotståndaren fick enligt egen utsago ett vapen i händerna av GW Persson.
Jag ser ett skönt scenario framför mig, där Sveriges näst mest självgode man, tröttnar på den där idealisstiske spolingen som pratar hur fel jakt är. Nästan på Lasse Kongo-manér lär GW övertygat Guillou att hålla käften och kastat ett vapen i famnen.
Ett helt filmsynopsis. Nästa Beck-film kan baseras på detta.
Men. Det roliga med Gokväll är det är sådär gulligt medelålders/pensionärstrevligt att Nanne Grönwall får sjunga putslustiga sånger efter att macho-Jan har brett ut sig minuten innan.
Tänk om Kobra skulle växla från en intervju med en obskyr skivbolagssboss på ett indiebolag från Indonesien till ett studioframträdande med Da Buzz liksom. Om ni ursäktar förenklingen.

Att sakna någon som man älskade på riktigt, eller rättare sagt, någon som på riktigt älskade just dig.

Min lillebror påminde mig. I dag skulle farmor ha fyllt 90 år.
Och det var så länge den saknaden drabbade mig. Men nu kom den.
Jag vet inte vad hon gjorde. Men alla timmar, med pyssel i händerna. Mat, trådar och bärplockande. Ett ständigt hantverk.
Och så kärlek. Okomplicerad och direkt.
Och varför gick det alltid bättre på historiaproven när farmor förhörde mig på kvällen innan?
Och jag saknar hennes nynnande. På sånger. Om himlen.

Fortsätt gå!

I dag skiner solen i Kalmar.
På väldigt många sätt.
The Brothers of Elm. Kom ihåg det Europa!

Ikväll blir det popklubb Idyll och Juvelen.

20 minuter...

...tills Sveriges just nu bästa fotbollslag mäter sig med europeiskt motstånd.
I'm thrilled.
Tyvärr slutar det 1-0 till Feyenoord.
Sätter en hundring på ett skitmål i trakten kring 80:e minuten.

Men hjärtat vill att Rasmus Elm ska visa Europa att det inte bara handlar om storebror Viktor...

So long.
/W

Kallspel.

Strax innan klockan 21 igår kväll ringer gode Anders G från konserten med Coldplay.
Jag som hade förträngt, jobbat bort känslan av att inte vara på plats.
Och nu läser jag i tidningarna om deras storhet.
Jag hoppas verkligen att jag kommer få se Coldplay. Någon gång.
I dag var jag därför tvungen att få en lägesrapport från Anders.
"Martins röst är som Federers forehand eller Rafa Benitez hjärna. Du hade älskat konserten."
Klart jag hade älskat den!
Och i det responderande mailet fick även jag med eufori i fingerspetsarna uttrycka min största respekt för Chris Martin:
"Jag tycker Chris Martin är en av världens mest intressanta artister. Han har integritet, men inte på ett överdrivet sätt som gör att han skärmar av sig. Han bara fokuserar på det som är relevant och han har fattat grejen att han bara är människa. Artister med det där lilla mindervärdeskomplexet gör alltid bäst ifrån sig!"

Och idag avslöjades det där som alla vetat om:
GAIS matchtröjor kan ge "fosterskador och cancer".
Samtidigt som The Swedish Reds go marching in to Europe ikväll...

Rödhökarna - Ik Pucken 8-0. Ridå.

Nu: Lunch!

Men allt jag vill ha, är en tv-tablå för ikväll.

Visst är det väl så att alldeles för många teveapparater stjäl konversationer. De som är på riktigt.
Men jag zappar bort en timma till.
Och lägger mig, för att sova. Försöker lösa ett korsord, ger upp när ögonen inte orkar.
Vardag. Tristess.
Jag antar att tisdagarna måste finnas. För fredagen och lördagens skull.

Skinande vitt!

Pappa och bröder. Och vips så var vardagsrummet inte längre gult och fult.


Nu är det bara lite lull-lull som ska fixas så är jag jättenöjd.
Bokhylla, magasinställ och en iPod-dock med högtalare.
Någon som vet några stabila iPod-högtalare runt tusenlappen? Please help me out.





Och så drog hockeyn igång. Mitt i fotbollsyran.


Måste säga att HV överraskade med speed och stabiltet.
Och Pelle Gustafsson, Oskarshamns finest. 38 år och 3 mål.





Och just det. Det finns absolut inga ambitioner att detta ska bli en modeblogg. Men jag måste bara fråga: är de här för brudiga? Behöver jag mer testosteron-boots i höst?



Foto: STHLM DG

Jag visste det!

Inte nog med att han själv är en av Sveriges mest bevarade musikaliska hemlighet (som dock verkar få allt större uppmärksamhet och just nu är på USA/Australien-turné!). Han har dessutom god smak också.
Watch this:
http://www.youtube.com/watch?v=rp70PSvrpN8&feature=related

Söndag.

Dags att runda av.
Dagen, veckan, förkylningen.

Jag sitter i ett mörkt hörn.
Allting är tejpat. Första vändan målarfärg i det tidigare brandgula vardagsrummet har genomgått Blixtfabrikens målarmakeover. Imorgon åker nästa lager på. Pappa och bröder. Och så jag. Mamma skickar med mat. Och efterrätt: Äppelpaj. "Du vet den där som är lite knäckig" som hon brukar säga.
Med den i magen går det att måla hela världen. I färg, utan gråton.

Och så fotbollen såklart.
Bajen - KFF 1-2.
Hemma hos H. med blåbärspaj (tre pajer idag - inte illa!) och på sprillans teve.
Vi tar igen barndom och svunna minnen. I en ny tid.
Som han sa, "det är så märkligt att man helt slutar prata, efter att ha pratat hela tiden. I flera år".

Ibland poppar det upp.
Musik som verkade komma för att stanna. Men som mest blev ett minnesmärke.
Men i rundgångens tid, i famlandet efter att bli sig själv. Igen och igen.
Så dyker de där sångerna upp igen. Minnesmärkena, varför jag blev och är som jag är. De berättar om alla de där känslorna som man hade glömt, precis som dofter.
Och ibland vill man bara sätta händerna i ansiktet. Var det här allt?
http://www.youtube.com/watch?v=09CbvAiPdOw

Mer svamp, mer kräftor, mer förkylning, mer mamma.

Vad gör man när man är förkyld för 13:e dagen i rad och ömklig i både kropp & själ?
Åker hem till mamma för obehindrad kärlek och omtanke.

Ligger i soffan och kollar fotboll hela dagen. Det är höstlördag det.

Men snart blir det svampskogen med gode Robert.
Ytterligare vild jakt på gult guld i smålandsskogen. Vilket förhoppningsvis bäddar för gourmetmiddag ikväll.
Så bra som det kan bli för två kärlekskranka ungkarlar.

Har för övrigt köpt Coldplays senaste skiva. Visserligen bara tre-fyra riktigt bra låtar, men avslutande "Death and all his friends" - magnifik!
Jag antar, att jag bara är en sådan person. Som gillar skivans sista spår. Farvälet, det uppgivna slutet. Eller i vissa fall den exploderande avslutningen.


Och äntligen kan jag presentera den utlovade kräftfiskevideon med morbror T. Stort!

Parkeringspriser, Big Bang, Youtube och Trisslotter.

Det blev ett vitt och brett panelsamtal i radion.


På allmän begäran (haha 1 person) så finns det här:
http://www.sr.se/webbradio/?Type=broadcast&Id=1346996&isBlock=0

Som så ofta förr. The Cure - Friday I'm in love.

Video killed the radiostar.

I morgon gör jag kometkarriär på SR Kalmar. I ett slags panel.
9.30! www.sr.se/kalmar

För övrigt tycker jag att nya Filip och Fredrik-programmet är ganska sömnigt.

"Resten är ett jävla skämt"

Jag är bara tvungen.
När landslaget är sämre än Dr. Albans Sydafrikaturné och alla längtar efter Elmx3, Rydström, Bagarn, ja ni vet.

http://www.youtube.com/watch?v=ljUzCX5KJn0

Kräftskiva.

Här skulle jag bjuda på bilder/film/kommentarer/referat fråm helgens galej i nordsmåland.
Släktpartaj x2 med kräftfiske och födelsedagskalas som höjdpunkter.
Kanske en annan gång. När tekniken är på min sida.

Annars har ett melankoliskt sinnelag drabbat mig. Kanske är det hösten.
Jag känner mig mest ensam.
Och det är det värsta.
För ingen, nä ingen, vill vara ensam.

Jag vet inte när jag kommer få glädjas.
Här nere har jag ena handen nere i skiten och den andra famlar mot himlen.
Nånstans hoppas jag att den svarta krampen krackelerar, så att ljuset kan sippra igenom.
Och blända mig. Med ny kraft.

Och fortsätta att vara. Aldrig, aldrig ensam. Alltid, alltid ensam.

Radio för en trött själ.

Dagarna snurrar fort på nya jobbet och i nygamla staden.
Info, info, info. Nycklar, lås, koder, rutiner, nya människor.
Men jag tror att det kan bli bra!

Träffar även vänner från förr. Och nya.
Bland kaffe och praliner. Bland tacos och köttbullar.

Allt i detta. Har jag börjat lyssna på radio. Som avslappningsterapi.
Schüldt i P2.
http://www.sr.se/cgi-bin/p2/program/sandningsarkiv.asp?programID=2791

Att prata om det stora, kalla det pretto, men att inte skämmas - amen!

So long.