Idag slog det mig.
Att jag nästan har satt en ära i att söka ensamheten, som att den någon gång skulle erbjuda en belöning.
Men det är inte okej att vara 23 och tro att livet är på avrundning. Stagnation. Det känns som att jag har fyllt skafferiet för att klara livets vinter. Men snälla nån, jag har ju knappt kommit ur mitt livs vår.
Jag ska försöka göra en plan igen. En framtidsplan. Med hopp om liv och glädje.
Det var vad jag ville säga ikväll.
Och att jag fortfarande inte har vågat att köpa de brudiga bootsen. Men jag lovar, det kommer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Men... Jag kommer ha livets vår hela livet. Du borde träffa mig oftare.
Jag röstar fortfarande på bootsen, du får lägga upp någon bild när du använder dom, när köpet är klart!!
buy them. o sen flyttar du hit. jag vet inte om jag gillart här uppe. behöver nog dig i stan.
wille. gbg måste testas, tänk själv. du o jag, fika, sport tre ggr i veckan, pingis, korpbandy och en väldigt massa gemenskap. jag väntar (och längtar).
Skicka en kommentar