Söndag.

Dags att runda av.
Dagen, veckan, förkylningen.

Jag sitter i ett mörkt hörn.
Allting är tejpat. Första vändan målarfärg i det tidigare brandgula vardagsrummet har genomgått Blixtfabrikens målarmakeover. Imorgon åker nästa lager på. Pappa och bröder. Och så jag. Mamma skickar med mat. Och efterrätt: Äppelpaj. "Du vet den där som är lite knäckig" som hon brukar säga.
Med den i magen går det att måla hela världen. I färg, utan gråton.

Och så fotbollen såklart.
Bajen - KFF 1-2.
Hemma hos H. med blåbärspaj (tre pajer idag - inte illa!) och på sprillans teve.
Vi tar igen barndom och svunna minnen. I en ny tid.
Som han sa, "det är så märkligt att man helt slutar prata, efter att ha pratat hela tiden. I flera år".

Ibland poppar det upp.
Musik som verkade komma för att stanna. Men som mest blev ett minnesmärke.
Men i rundgångens tid, i famlandet efter att bli sig själv. Igen och igen.
Så dyker de där sångerna upp igen. Minnesmärkena, varför jag blev och är som jag är. De berättar om alla de där känslorna som man hade glömt, precis som dofter.
Och ibland vill man bara sätta händerna i ansiktet. Var det här allt?
http://www.youtube.com/watch?v=09CbvAiPdOw