fredag 29 maj 2009

I still miss someone.

Det är ett speciellt sken bakom Norrlidens längsta tallar ikväll.
Och jag som lovade mig själv att aldrig, aldrig, aldrig mer.

Men på kvällar. Sena. Och med gloriasken bakom Norrlidens tallar.
I still miss someone.

torsdag 28 maj 2009

Retroaktiva toppbetyg till Deportees.

Deportees - Sveriges finaste popsoulfolkgäng, dessutom all time high-trevliga svärmorsdrömstyper allihop - fick goda, men inte översvallande, recensioner för debuten "All prayed up" och uppföljaren "Damaged Goods".
I går släppte de nya skivan "Under the pavement - the beach" och har fått de allra rödaste av rosor av pressen. Svd smäller till med sexan på sin recensionstärning. Aftonbladet och Metro ger dem fyra plus, respektive fyra jordglobar (?) men är nästan så lyriska i ordalagen att femmorna måste lurat runt hörnet.
Jag tycker de har haft det hela tiden. Ända sedan "All prayed up". Det var nästan som att de behövde lagras, upprepa sin själfulla genialitet, för att få kriktikerkåren att ge dem sin kvalitetsmärkning och nu tog de i från tårna genom att överräcka sin egen fiktiva hedersmedalj med stora plus och superglada gubbar.
Ibland frågar man sig om allt egentligen inte bara handlar om ett drev. Har två tongivande tidningar bestämt sig, då har du ett släptåg som stämmer in i samma hyllningskör eller sågklinga.
I vilket fall som helst är de så sjukt värda betygen och framgången.
Sommaren 2005 spelade Deportees på Strandfestivalen i Oskarshamn. De bokades som ett relativt osäkert kort. Men som de kom, och som de segrade, och som vi har älskat dem sedan dess. De genomförde kanske den bästa spelningen i Strandfestivalens historia i ladan vid Havslätt.
Sedan den där norrländska genomtrevligheten. Direkta, vänliga och tacksamma.
Som ett gäng vänner du inte träffat på länge.

Viva Deportees!
http://www.myspace.com/deporteesmusic

måndag 25 maj 2009

40 mil i soltung bil.

Och så några mil till genom Småland.
Vaknade i pojkrummet med långa solskensränder på frukostbordet, fortsatte till kontoret i Jönköping för en snabb visit och sköna tjena hejsan på trevliga kollegor, vidare till min kusins familj fast den enda som inte var hemma var min kusin, sedan en fantastisk intervju i Målilla (som jag ska återkomma till) och sedan landade jag med Melleruds finest på Högalidsfestival i Smedby. 40 mil. En dag, fast det kändes som flera.

Det mesta var bra idag.
Men mötet med Jan Höjding i Målilla tog ändå priset.
Civilingenjör med utländstjänst i flera världsdelar, semi-professionell trollkarl och, håll i er, fd fotbollsspelare med matcher i Allsvenskan med Degerfors. Och. (ett ännu större "och"!). En höstsäsong med West Bromwich.
Jag har alltsåå intervjuat en fd Premier League-spelare. I Målilla!
Jo jag tackar ja!

söndag 24 maj 2009

I got married in a fever.

Jag träffade en av stans förlorade prinsessor som hade återvänt från Bologna, eller varför inte London.
Jag drog några snabba tricks på cockney om Queens Park. Och hon svarade att jag var som en britt. Men charmig.
I min värld funkade inte den matematiken. Men såhär i efterhand kanske det var en komplimang.


Och i eftermiddag har jag passerat ställen som Bohult, Skiren, Grimhult, Pilö, Korsvägen, Gransmåla, Kvarnemåla. I sjunkande majsol. Rostiga skördetröskor och väderbitna trähus från svunna tider. Knallgula sötkletiga rapsfält och vingliga rådjur. Men jag undrade var barnen var. Skrotande, nyfikna, planlösa, storögda barn. Men jag fann dem. I Finsjö. På moped och cykel, Med hörlurar i öronen.
Det är andra tider nu, tänkte jag och mindes glansdagar då vi letade pantburkar i alla tänkbara och otänkbara papperskorgar och grusgropar. Skitiga, men glada fick vi ihop till vårt godis.

fredag 22 maj 2009

Snart kommer någon säga, eller kanske undra, varför jag inte skriver.
Det är ju som att jag inte finns. Eller fanns.
Ibland undrar jag det också. Om jag finns, för fanns det gjorde jag.
Emil Svanängen sjunger "I used to make you songs so easily". För mig handlar det mer om att jag kunde hitta drömmar bakom varje nytt hörn. Nu är de mer svårupptäckta.
Eller så är det jag som inte är ok.
Jag ringer vänner som inte svarar. Och vänner som svarar som hellre gör annat.
Och jag fortsätter bära på en hel värld inom mig.