Men detta guld, är ett upplivningsförsök i ordets rätta bemärkelse. Alla dessa tusentals som tagit emot laget på Stortorget, två gånger dessutom, och köpt guldtröjor, FF-korv och tagit SM-GULD-löpsedlar. Att Nanne Bergstrand får en gata. Att konditorierna gör Kalmar FF-tårtor och bakelser och allt möjligt man kan hitta på. Det är som sportfilmerna från Hollywood. Remember the Titans uppföljare heter "Kom ihåg bonnläpparna i Kalmar Iff Iff".
Det har varit fullt upp den senaste veckan. Guldfrossa, ledarskapskurs i Jönköping, övernattning hos morbror 1, metalnight i Värnamo, släktjakt hos morbror 2.
Och sedan Halmstad. Okej. Ge mig några sista rader om fotbollen. Sedan ska jag bli lika vemodig, bitter, kärlekskrank, ömkande och längtande som vanligt. Berätta om något halvbra band emellanåt och kanske något om hur mkt jag gillar skogen.
Men. Att få springa in på planen, Örjans Vall, efter slutsignalen, det var verkligen en pojkdröm som besannades. Mitt sansade jag väntade i flera minuter innan jag sprang in. Jag tänkte: "Det här är kanske min enda chans" och för en gångs skull tvekade jag inte. Vilket minne!
Jaha. Då switchar jag om till bitter och ömkande.
Jag heter Wilhelm. Gillar höst, bruna färger och nattsvart kaffe.
Har lovat mamma att vara gift när jag är 24. Det kommer gå åt skogen.
Och nu är jag sjukt sugen på att se Chrille Kjellvander.
3 kommentarer:
jag hade sjukt gärna varit där med dig i söndags. och du, det är 366 dagar kvar tills du fyller 24! puss
bättre länk till min blogg kan man ju inte hitta, tack alltså. Min kommer, när jag hittat dina rätta ord.
Är Kalmar verkligen så kasst? Såhär i juletid börjar jag längta tillbaka... Fast, dimma över Systraströmmen och kaffe som stått för länge på Kullzénska... ne, jag väntar nog ett tag med att flytta tillbaka...
Du glömmer väl inte läsa min blogg på Ikon1931?
Skicka en kommentar