I dag känns det passande att sträcka på ryggen och vara glad för alla dessa fantastiska nyanser som finns i det svenska samhället.
Presskonferensen med SD:s Erik Almqvist pågick för fullt när jag åkte bussen mot jobbet i Älvsjö.

Twitter-pöbeln uppdaterade flitigt om Erik Almqvists tafatta försök till en pudel. Stämningen var ganska hätsk emellanåt.
Själv drabbades jag av ett slags sorg. En sorg över att det finns människor som inte vill tillåta ett svenskt samhälle med starka och nyansrika olikheter, som ser mångfald som ett hot och inte som en tillgång.

Bussen är en fantastisk mötesplats i det svenska samhället. Det har slagit mig många gånger när jag har åkt buss hur vackert det är att leva i ett land med dofter och erfarenheter från hela världen. Konsonanttunga slaviska språk, starka asiatiska kryddor som satt sig fast i täckjackorna, bullriga och smittande afrikanska skratt.

Det föder min nyfikenhet på berättelser och erfarenheter från platser som jag aldrig har varit i närheten av, men som jag gärna får glimtar ifrån. Kanske kan jag också få dela med mig av min egen uppväxt från den småländska myllan med djup granskog, missionshus och fantastisk ostkaka. Förhoppningsvis kan vi hjälpas åt att tolka och hantera det här med livet.

Visst, dessa erfarenheter och olika sätt att se på världen kan vara djupt problematiskt. Det är naivt att tro att dessa olikheter är lätt att hantera. Men det är helt enkelt något vi måste lära oss, att leva sida vid sida, allra helst tillsammans. Och istället för att peka ut varandra som bovar, hur hittar vi till det gemensamma deltagandet för samhällets bästa?

Ett steg till en ljusare framtid kan inte vara att hata Erik Almqvist. Hat och hämnd har sällan varit ett bra recept. Vi bör fördöma de rasistiska åsikterna, men älska sönder människorna som står bakom dem.
Såklart lättare sagt än gjort, men låt oss försöka.

Måste också bara påtala Markus Krunegårds grymma konsert på Cirkus i söndags.
Känns som att han peak:ade karriären där och då.
Hans tidigare fantastiska band Laakso och Hets gästade och gjorde kvällen rentav magisk.
Fiaskot Serenades verkar vara fimpat.

Istället tycks Laakso jobba med nytt material. De spelade till och med en nyskriven låt. Kul och lovande!

Och som om han visste vad som skulle komma den stundande veckan så var hans allra tydligaste budskap: Det finns bara ett botemedel på att Sverigedemokraterna är Sveriges tredje största parti just nu – mer mänsklig värme!