Jag har fått filmfeber.
Det är nog kanske sant ändå, att inspiration inte kommer och söker upp dig. Du måste ge dig tusan på att borra ner dig i nya berättelser, nya infallsvinklar, nya historier, nya tolkningar för att sätta igång kreativiteten.
I mitt fall, denna gång, söker jag inspirationen i filmer som jag borde sett men inte hunnit.
Jag har dessutom höt rykten om att den gode Orvar Säfström skaffade sin enorma filmkunskap under en period i sitt liv när han var arbetslös. Han klippte film efter film och är kanske idag Sveriges främsta filmkritiker. Det är inte mitt mål med mitt filmuppvaknande, men däremot lite efterlängtad konstnärlig och berättarmässig inspiration.
Jag började med The Wrestler, hyllningskören kan läsas i mitt tidigare inlägg.
Fortsatte med Frost/Nixon. Starka rolltolkningar även här, inte alls like berörande som Mickey Rourke. Men så var det en helt annan typ av film. Som journalisträv var det av stort intresse. Dels rent faktamässigt hur lattjolajban-journalisten Frost lyckades med det som ingen annan skjutjärnsjournalist lyckades med - en ångerfull Nixon. Extremt mycket dialog, lite torr sympatisk humor och stark intrig.
Och när jag så lämnade in The Wrestler och Frost/Nixon på Videobolaget så slog det mig - varför inte fortsätta när vädret är minst sagt växlande (jag tror jag börjar förstå vad väderpresentatörerna menar nu).
Så up next: Lost in Translation och I'm not there
(Jag vet, borde sett dom för år sedan)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Själv har jag haft "The Curious Case of Benjamin Button" liggandes i tryggt förvar alldeles för länge. I fredags blev den sedd och jag förbannar mig själv över att jag inte sett den tidigare. Många har sagt att den inte är så speciell, men jag måste påstå motsatsen.
Har du sett den?
Hej Johanna,
ja jag har sett Benjamin Button.
Jag tillhör väl de som kanske inte tycker den är supergrym, men jo, bra var den!
Tyvärr så kom ju solen idag, svårt att se på film då...
Handlingen är en saga för sig, men jag är en sucker för kostymerna. Miljön, inredningen, bilarna och kostymerna talar om vilket år det är, det gillar jag.
Som Miss Pettigrew lives for a day, inte speciellt märkvärdig, men hela scenografin andas sent 30tal. Wünderbar.
Oh, ja.
Jag gillar också kostymdraman.
Har du sett Changeling med Angelina Jolie? På ta om 1930-tal...
Den har jag missat tyvärr. Sevärd?
Den är hemsk på många sätt.
Men jag gillade den väldigt mycket. Och snygga amerikanska miljöer!
Skicka en kommentar