Deportees - Sveriges finaste popsoulfolkgäng, dessutom all time high-trevliga svärmorsdrömstyper allihop - fick goda, men inte översvallande, recensioner för debuten "All prayed up" och uppföljaren "Damaged Goods".
I går släppte de nya skivan "Under the pavement - the beach" och har fått de allra rödaste av rosor av pressen. Svd smäller till med sexan på sin recensionstärning. Aftonbladet och Metro ger dem fyra plus, respektive fyra jordglobar (?) men är nästan så lyriska i ordalagen att femmorna måste lurat runt hörnet.
Jag tycker de har haft det hela tiden. Ända sedan "All prayed up". Det var nästan som att de behövde lagras, upprepa sin själfulla genialitet, för att få kriktikerkåren att ge dem sin kvalitetsmärkning och nu tog de i från tårna genom att överräcka sin egen fiktiva hedersmedalj med stora plus och superglada gubbar.
Ibland frågar man sig om allt egentligen inte bara handlar om ett drev. Har två tongivande tidningar bestämt sig, då har du ett släptåg som stämmer in i samma hyllningskör eller sågklinga.
I vilket fall som helst är de så sjukt värda betygen och framgången.
Sommaren 2005 spelade Deportees på Strandfestivalen i Oskarshamn. De bokades som ett relativt osäkert kort. Men som de kom, och som de segrade, och som vi har älskat dem sedan dess. De genomförde kanske den bästa spelningen i Strandfestivalens historia i ladan vid Havslätt.
Sedan den där norrländska genomtrevligheten. Direkta, vänliga och tacksamma.
Som ett gäng vänner du inte träffat på länge.
Viva Deportees!
http://www.myspace.com/deporteesmusic
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar