I got married in a fever.

Jag träffade en av stans förlorade prinsessor som hade återvänt från Bologna, eller varför inte London.
Jag drog några snabba tricks på cockney om Queens Park. Och hon svarade att jag var som en britt. Men charmig.
I min värld funkade inte den matematiken. Men såhär i efterhand kanske det var en komplimang.


Och i eftermiddag har jag passerat ställen som Bohult, Skiren, Grimhult, Pilö, Korsvägen, Gransmåla, Kvarnemåla. I sjunkande majsol. Rostiga skördetröskor och väderbitna trähus från svunna tider. Knallgula sötkletiga rapsfält och vingliga rådjur. Men jag undrade var barnen var. Skrotande, nyfikna, planlösa, storögda barn. Men jag fann dem. I Finsjö. På moped och cykel, Med hörlurar i öronen.
Det är andra tider nu, tänkte jag och mindes glansdagar då vi letade pantburkar i alla tänkbara och otänkbara papperskorgar och grusgropar. Skitiga, men glada fick vi ihop till vårt godis.