Lunchromantik.

Jag gillar att gå och sätta mig ensam på en lunchsylta sådär en halvtimme innan lunchen stänger. Oftast är det bara några fåtal matgäster och kocken ser sådär lagom förtjust i att steka ytterligare en kycklingfilé.
Men det är bara då man får vara med om hur två fnittriga medelålderskvinnor pratar om vinkvällar och annat strunt om jobb och män som inte förstår dem.
Och det är endast då man får höra servitören nynna med i Rix FM-låtarna lite out of tune, men hjärtligt på något sätt, samtidigt som han dansar av bordens smulor med sin disktrasa.
Det är endast då lunchrusningen är sådär bitterljuvt romantiskt. I ett tonläge som passar mig alldeles utmärkt.

I helgen flyr jag till helig mark i Östergötland. Bjärka-Säby och något som kallas Vintermötet.
En andlig oas, med kristna vänner från alla möjliga traditioner. Gudstjänster, seminarier och konserter. Men framför allt ett ständigt pågående samtal. Om allvaret och om glädjen i den kristna tron. Här fylls mina lungor med ny luft och själen ömsom omhuldas och ömsom utmanas.
Allt detta i en obeskrivlig slottsmiljö och snorbra kaffe till försäljning.