Ryan Adams & Nudiejeans på väggen!

Jag är inne i ett Ryan Adams-töcken. Inte för att det är något nytt, men ändå.
Heartbreaker, Gold, Demolition, ja till och med Rock n' roll (som faktiskt varvar en del bra låtar med urusla)!
Jag tror alla går och letar efter förebilder/inspiratörer/idoler att följa & älska.
För mig är det Ryan Adams. Jag är kanske något mindre söndertrasslad av dåliga droger, men det finns ett gemensamt drag av kroniskt lo-fi-läge i själen som präglar allt man ser och möter. Och det är inte så hopplöst som det låter. Vemodets riktiga betydelse - inåtvänt mod - är just det mod som Ryan Adams tonsätter. Det är själens kranka ensamhet, det är den farvälvinkande flickvännen och de där dekedant vackra amerikanska stadsmiljöerna varvat med ett outlawperspektiv.
Och sedan. Bootsen, jeansen och jeansjackorna, glasögonen, korta skinnjackan och de glåmiga ögonen. Romantik!

I helgen levde jag herrgårdsliv med jobbet. Det var fisketurer varvat med trerättersmiddagar i salar med höga tak. Givetvis en del jobb också.
Lantliga miljöer. Sjöar, granskog, tysta landskapsvyer. Det är heller inget nyhet att det går hem hos mig.

Och alla ni som klagat på mitt eko när ni ringer hem till mig och mina tomma väggar. Nu hänger två tavlor, sponsrade av Nudiejeans & Co, på min vägg!