FF, Byttan, gamla & nya vänner.

Jaha. Då var det tack & bock & adjö till Europa för KFF igen. Regler är ju som bekant alltid regler. Men det måste vara snöpligt att vinna med 3-1 och totalt få 3-3, men ändå inte gå vidare.
Men det fanns intentioner, vilja och kämparglöd som bådar gott för den framtida jakten uppåt i tabellen i Allsvenskan. Precis som förra säsongen kanske ett europa-avancemang hade hindrat framgången i Allsvenskan. May it be so.

Jag kunde inte följa matchen på Skansen. Fick istället inkvartera hos Holgersson/Ivarsson som märkligt nog hade den obskyra kanalen Eurosport 2.
Den kvinnliga halvan i paret Holgersson/Ivarsson visade i början ett visst ointresse, men i takt med att elmar, rydströmar och mendesar taggade till kunde hon till slut iaf ha förståelse för grabbarnas oljud och högljudda suckanden vid brända målchanser.
Lite estnisk pilnser på det och Holgersson/Blixt greppade gitarrerna och försökte överglänsa varandra med sina bitterljuva gitarralster.

Klockan snurrade. Och jag som hade tänkt att träffa någon jag inte sett på flera år. Och jag gick i rask takt mot Byttan (det närmaste Stureplan Kalmar kan erbjuda), men där var ingen gammal vän kvar. Jag var ju hemskt försenad och fick stå och skämmas som en hund i ett hörn. Jag dröjde kvar några minuter, allena. Och precis när jag är på väg att lämna stället känner jag igen ett ansikte, kollar om det är han jag tror och sedan visar det sig att vi har bekanta hit & dit och helt plötsligt börjar kvällen vibrera igen.
Halvtimmarna går snabbt, stöter på sommarhemvändare. Högstadieklasskamrater, gymnasieklasskamrater, tidningskollegor, musiker. Sköna samtal!

Och nu är det bara två dagar kvar till semester. Bara en dag kvar till Strandfestivalen. Och några minuter tills jag ska äta något.
Och jag pratar med en söt gammal vän som är ledig till fyra och hon målar naglarna, skriver brev till mormor och sorterar papper i pärmar. Det var väldigt fint tyckte jag.