Snart kommer någon säga, eller kanske undra, varför jag inte skriver.
Det är ju som att jag inte finns. Eller fanns.
Ibland undrar jag det också. Om jag finns, för fanns det gjorde jag.
Emil Svanängen sjunger "I used to make you songs so easily". För mig handlar det mer om att jag kunde hitta drömmar bakom varje nytt hörn. Nu är de mer svårupptäckta.
Eller så är det jag som inte är ok.
Jag ringer vänner som inte svarar. Och vänner som svarar som hellre gör annat.
Och jag fortsätter bära på en hel värld inom mig.