Filmhöst

Sandy stormar vidare på den amerikanska östkusten.
Känns som att det har härjat en klen lillasyster här på den svenska östkusten i dagarna två också.
Regn, blåst, kyla. I ett ord; höst.

Passande nog går det massa bra filmer på bio nu.

Den hjärtvärmande franska filmen En oväntad vänskap(The Intouchables).

Gabriela Pichlers tunggråa, naket skildrade, film Äta Sova Dö.
Typ fyra nyanser av grått, men också om färgrik gemenskap och kamp.
En ung svensk tjej, med rötter från Balkan, i en liten ort i Skåne som lever med sin arbetslösa pappa blir uppsagd från fabriken. Många klichédiken att ramla i, men Äta Sova Dö hoppar snyggt över klichéerna och berättar något trovärdigt.
En stilstudie över tafatta och otajmade "arbetsmarknadsåtgärder" där personerna som nyss blivit av med sina jobb ska "boosta" sig inför nya jobbsökningar.
Och den intressanta vinkeln att inte vilja lämna det lilla sammanhanget och den gemenskapen som finns där. Att våga vägra den anonyma storstaden.



Fler filmer som jag vill se på bio i höst:
Palmedokumentären, Searching for Sugar Man, Skyfall (Bond)

Och sedan återvänder jag ju alltid till dokumentären Searching for the wrong-eyed Jesus från 2003. Såg om den återigen häromveckan.
Musikern Jim White:s utforskande resa för att hitta den amerikanska söderns själ. Bland extatiska väckelsekyrkor, diners, träskmarker, gruvarbetande banjospelare och trailerparks.